Förlikning istället för rättegång

När du läser nedanstående ska du veta att varken mössa eller annan form av huvudbonad, piercing eller tatuering har varit eller är tillåten på min salong.

I tvisten mot praktikanten såg jag mig tvingad att göra upp om förlikning istället för rättegång. Så här gick det till:

I en domstolsprövning skulle mitt fall i första hand ha handlat om min regel att inte ha huvudbonader på salongen och om den kunde motivera missgynnandet mot praktikanten. Detta hade inneburit en bedömningsfråga, men eftersom det varken finns praxis eller prejudikat kunde jag inte vara säker på att vinna målet. I Sverige finns några rättsfall liknande detta, men domstolarna verkar inte ha klara riktlinjer på hur bestämmelser och regler ska tillämpas, så diskriminieringsombudsmannen (DO) är ute efter ett prejudikat.

DO förde talan för motparten med skattebetalarnas pengar och praktikanten processade riskfritt medan jag som egenföretagare hamnade i en utpressningssituation där varken företagsförsäkringar eller rättshjälp fanns tillgängliga. Av den anledningen hade jag inte möjlighet att göra upp i domstol. Vid en eventuell förlust hade kostnaderna kunna sluta på 300.000-400.000 kr.

Det finns dock möjlighet att efter den avslutade AD-processen starta en ny process i domstol för de mänskliga rättigheterna.


Praktikanter på salongen

I mars 2011 fick jag ett e-postmeddelande från en praktikant, vi kan kalla henne Lina, som skulle ha en veckas praktik hos mig. Lina har praktiserat hos mig ett flertal tillfällen tidigare. Hennes fråga nu var om jag hade plats till en tjej till som inte hade fått någon praktikplats. Jag hade egentligen inte det, men jag tyckte synd om eleven och jag sa därför ok.

Jag brukar ta emot praktikanter för att jag tycker att det är viktigt att man lär sig saker från arbetslivet. Jag har i alla år visat att alla varit välkomna oavsett ålder, kunskapsnivå eller ursprung.


Detta hände den aktuella dagen

Strax efter kl 10 anlände Lina och efter henne kommer en annan ung kvinna i slöja. Jag råkade stå precis vid dörren tillsammans med en kund och samtidigt som jag öppnade frågade jag vem hon var, då svarade hon ”jag ska praktisera här”.

Jag höll upp dörren och svarade klart och tydligt, utan att vare sig höja rösten eller vara otrevlig, ”tyvärr går det inte att praktisera här för att du har slöja”.  Jag upprepade därefter två gånger att jag inte hade något emot henne som person, och inte heller hennes religion, utan att det enbart handlade om att vi inte kan ha något på huvudet eftersom vi arbetar på en frisörsalong och därför vi visar håret.

Syftet med att visa sitt hår är en marknadsföringsåtgärd. Det man säljer, visar man. Jag frågade henne varför hon inte hade sökt till en salong som tar emot beslöjade kvinnor och gav exempel på en jag känner till. Jag tackade och sedan gick hon efter att först ha kommit in några steg och pussat sin kompis adjö. Allting utspelades under 3-4 minuter.


Tidningar stödjer praktikantens version

Praktikanten har en annan version av händelsen och gick direkt till tidningen efter att ha anmält mig både till Polisen och DO (Diskrimineringsombudsmannen). I tidningen stod hennes version. Hon framställdes som den djupt kränkta flickan och om mig stod det att jag hade skrikit och nästan bokstavligt kastat ut henne. Konstateras kan att tidningen ville vinkla artikeln åt ett håll, vara partisk och inte saklig.


Muslimsk anställd på salongen

Praktikanten påstod att jag hade hotat henne, skrikit åt henne samt trakasserat och kränkt henne. Jag hade en anställd i lokalen vid det aktuella tillfället samtidigt som denna behandlade en kund ca 1,5 meter från dörren som kunde vittna mot praktikantens version. Hon berättade i sitt vittnesmål om sin ilska över att praktikanten inte talade sanning.

Vittnesmålet gjordes efter det att hon inte längre var anställd hos mig, dvs hon kunde inte räknas vara i beroendeställning till mig. Hon är för övrigt själv muslim. Även kunden kunde styrka den fd anställda kvinnans version. 


DO och Polis lade ner ärendet – jag stämdes privat

DO kom fram till att det, enligt diskrimineringslagen, ska ha skett en indirekt diskriminering och ville påbörja förlikningsförhandlingar mellan praktikanten och mig. De föreslog en förlikningssumma på 30.000 kr för att jag skulle slippa bli stämd i Arbetsdomstolen.

Eftersom man inte vid en eventuell rättegång kan vinna målet med säkerhet valde jag att förhandla och kom med ett passande motbud grundat på mål i liknande ärenden. Praktikantens svar blev att hon inte var villig att förhandla och då avslutade DO ärendet och skrev i ett brev att de inte längre företrädde praktikanten och att det inte gick att överklaga. Strax efter lade även Polisen ner ärendet utan att ha påvisat brott.

Efter detta gick praktikanten till en privat jurist som tog sig an hennes ärende, hon stämde hon mig och yrkade  på 150.000 kr i skadestånd för kränkning och lidande. I egenskap av privatperson processade hon riskfritt och använde sig av skattemedel.

När vi kallades till muntlig förberedelse i mars 2012, ett helt år efter att händelsen inträffat, var rätten mest villig att få fram en förlikningssumma som båda parten var villiga att acceptera. Den tre timmar långa kohandeln påbörjades och till slut enades vi om 27.500 kr.


Stort stöd från allmänheten

Efter avslutad förhandling var journalisterna flitiga med att ”förhöra” oss.
Jag berättade min version, men fick i tidningarna dagen efter se att man struntat i att förmedla mina ord. Man hade uteslutade koncentrerat sig på att få praktikanten till hjältinna.

Trots detta stödjer väldigt många människor mig. Jag har fått många mail, samtal och besök på salongen från människor som velat visa att de står på min sida. Jag har mötts av stor medmänsklighet som berört mig djupt och många är människorna som uttryckt en önskan om att få vara med och betala notan för den olycksaliga dagen i mars 2011.

Annonser
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Anonym

     /  2012/05/09

    Resultatet är ju att arbetsgivare inte längre tar emot ansökningar från arbetsförmedlingen utan tvingas ta till kreativa lösningar för att komma runt problemet med dessa lättstötta individer som DO gladligen springer sina ärenden för. Inga småföretagare har råd att ta striden och det slutar alltid till anmälarens fördel. Det är nästan så man misstänker att det finns utbildningar och färdiga guider att läsa för hur man får ut skadestånd för diskriminering av detta slag.

    Svara
  2. jalle

     /  2012/05/09

    Hur har denna tjej mage att uppträda på detta sätt. Först ljuga om att hon blev illa behandlad och sen stämma oss svenskar på våra pengar. Jag tycker att hon skall åka hem tlll sitt muslimland.Där kan hon jobba i tält om hon vill.Jag sätter in en peng till dig. Stå på dig och heja det sekulära Sverige.

    Svara
  3. Fredrik Quisling alias Reinfeldt

     /  2012/05/09

    Rayan Abdel Rahman har väl blivit Sd’s bäste valarbetare

    Svara
    • Bloggaren

       /  2012/05/11

      Ha, ha! Precis som Juholt var Moderaternas 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: