Detta har hänt

Det är jag som är frisören som avvisade en praktikant som ville bära slöja på min salong i mars 2011, en händelse som media skrev om i slutet av april 2012 i samband med det rättsliga efterspelet då praktikanten stämt mig för diskriminering.

Jag driver salongen Emesuell Skönhetsstudio i centrala Malmö sedan 1998 och våren 2011 skulle jag ta emot en praktikant. Personen i fråga, en då 17-årig kvinna, hade inte fått praktikplats någon annanstans och hennes kompis, som praktiserat hos mig tidigare ett antal gånger, frågade om jag kunde ta emot hennes klasskamrat och jag som alltid är snäll sa ok, trots att jag egentligen inte hade någon plats att erbjuda.

När 17-åringen kom till salongen för att börja sin praktik bar hon slöja och jag berättade för henne att hon tyvärr inte kunde praktisera hos mig på salongen eftersom hon bar huvudbonad, i detta fallet slöja.

Jag berättade samtidigt att jag inte hade något emot hennes religion eller henne själv som person. I motsats till vad som skrivits i media skrek jag inte åt henne utan uppträdde korrekt.

Jag har intervjuats i olika tidningar om händelsen som ledde fram till en stämning mot mig. I de artiklar som skrivits, Avpixlat undantaget, nämns inte min version trots att jag ”förhördes” i minst 10 minuter av en journalist från bland annat City Malmö. I artikeln framkom enbart en mening från mig och den var inte heller helt korrekt. Tidningarna har vinklat händelsen och fått det till att det är synd om den nu 18-åriga flickan som inte var ute efter pengar, enligt henne själv, utan anmälde mig till polis och diskrimineringsombudsmannen (DO) för olaga diskriminering för att andra tjejer med slöja inte ska behandlas på det sätt som hon säger att hon blivit behandlad på. Se också Sydsvenskan från 2011-05-31 och 2012-04-08.

Polis och DO lade ner ärendet och kunde inte stödja praktikanten längre eftersom hon inte var villig att samarbeta. Det tycker jag säger en hel del. När inte polis och DO nappade på hennes anmälan kopplade hon in en jurist för att driva en civilrättsprocess. I och med detta fick jag ingå förlikning för att inte riskera att eventuellt förlora i en rättegång.

Nu är 18-åringen nominerad till april månads Malmö/Lund-bo i tidningen City. Jag är inte ett dugg förvånad över att hon blivit nominerad, eftersom det framkommit klart och tydligt i tidningen som kom ut dagen efter förhandlingen, att de inte alls ville skriva om hela händelsen utan enbart plocka biten som skulle vara ”politiskt korrekt” och som stödjer sig på dagens lagbok, vilken säger att man kan diskriminera indirekt fast man inte alls menat det.

I mitt fall har media verkligen förvrängt bilden av händelsen på min egen salong. Media har klart och tydligt visat att de velat vara ”politiskt korrekta” så att inget skulle kunna hända dem, men samtidigt förtiga vissa sanningar. Det är mycket märkligt varför man nu försöker undvika allt annat om hur majoriteten tänker och vilka önskemål folket har.

Som det nu ser ut stödjer majoriteten av svenska folket min åsikt, att en egen företagare ska kunna ha egna synpunkter om huruvida man får bestämma på sin egen arbetsplats angående klädkod och stil. Slöja är dessutom inte ett tvång i religionens mening, det är bara den enskildes åsikt som bestämmer hur man klär sig. Majoriteten av muslimska kvinnor bär inte slöja och det är en tolkning också hur slöja ska bäras, därav många olika klädstilar med heltäckande eller bara hårtäckande huvudduk.

Jag anser att varje enskild företagare ska ha rättighet att kunna bestämma på sin arbetsplats och vilken klädsel, stil och andra praktiska saker som ska gälla. Det är inte ok att använda sig av religionen som bollplank och tvinga till sig symboler och annat som inte motparten är intresserad av. Finns det några mänskliga rättigheter för människor eller ska alla finna sig i ett visst mönster där man stödjer sig på lagens namn och alla ska bara vara tysta offentligt, men bakom lykta dörrar vara häpna och hatiska över detta system som är så orättvis?

Det har flitigt diskuterats om det skulle vara rätt att tvinga på en ateist att ha religiösa antydningar och symboler på en arbetsplats och hur man då skulle kunna skydda sig mot detta. Vad skulle kunna vara ”politiskt rätt” och kunna få stöd i lagens namn? Varför ska inte arbetsplatser vara neutrala helt enkelt?

En praktikant ska räknas som en del av personalen – ett arbetsteam kan bestå av anställd eller praktikant och ägare. Något annat än att praktikanten är en del av personalen förstår inte en kund som kommer in på salongen och välkomnar henne eller honom. Därför är det oerhört viktigt att personalen, oavsett vem det är som står närmast dörren, välkomnar den instigande kunden med leenden och vänlighet samtidigt som man ger en bild av vad som säljs och vad som finns på arbetsplatsen.

Jag ser inget hinder att praktisera på min salong som skallig om man har passande klädsel och om man inte bär keps eller mössa på huvudet. Det handlar om STIL och vad som är överenskommet på arbetsplatsen. För den sakens skull finns det salonger för beslöjade kvinnor och där skulle det passa att en beslöjad frisör jobbar. I min salong tycker fler än 90 % av kunderna att det inte skulle vara ok om jag hade haft en praktikant med slöja eller annan huvudbonad.

Jag har ställt frågan många gånger om hur samhället kommer att fortsätta att vara om det är så här ensidigt. Som det nu är känns det som 2000-talets häxjakt. För flera hundra år sedan avrättades människor som häxor och lagen gav stöd för avrättningarna. I dag ger lagen stöd för att det finns en gråzon där domstolar inte känner riktigt till hur religioner är skrivna och godtar allt när en egen individ hävdar att det är enligt dennes religiösa trosuppfattning som denne handlar. I den s k religionsfriheten får kanske ateister inte utrymme och kommer i skymundan. Det krävs en lagändring utan att man ska blanda in en massa saker och se det som fåniga rasistiska inslag. Om man skulle tolka detta som rasistiskt är man ute och turnerar.

Det är viktigt att kunna diskutera frågor som dessa och hur företagare ska kunna skydda sig mot dessa kränkningar och riskera skadestånd. De flesta gör redan så att de helt enkelt säger att de inte tar emot praktikanter och när det gäller arbetsintervjuer kallas de nästan aldrig. Sådana personer som gör anmälningar stärker segregationen och gör det svårt för andra skötsamma muslimer att få jobb.