Yttrandefriheten har ett pris – läs inlägget

Jag har ju tidigare förklarat bl.a. här i bloggen att jag kännt mig kränkt, eftersom jag har berövats mina mänskliga rättigheter genom att företagspolicyn inte hade någon som helst betydelse, i detta fall gällde inte våran klädkod. Jag vägrade ge praktikplats till den beslöjade eleven pga fel klädsel.

Jag letade bland inläggen och hittade nedanstående frågeställning – tänkte att det var intressant att väcka funderingar

Inlägg av ”Envitros” postat den 10 maj
”Vicky på vilket sätt har du blivit kränkt? Du låter inte en beslöjad stackars 17 åring praktisera hos dig på grund av hennes religion, på grund av hennes kultur, när hon sedan reagerar och det får påföljder, anser du dig kränkt. För du ska minsann inte behöva ha någon med slöja i din salong. På 30 talet fans det tyska butiksägare som agerade liknande de sa nej vi vill inte ha några judar i våra affärer, vi vet alla hur det slutade. Att 90 % av dina kunder inte skulle tycka det var ok att bli friserad av någon med slöja är djupt tragiskt och talar bara för vilket fördomsfylt klientel du har. Det är ju inte så att en slöja gör någon till sämre frisör.”

Jag svarade på ovanstående inlägg, så här:
Jag håller med dig fullständigt vad gäller att en slöjbärande frisör inte är sämre bara för slöjans skull, hon kan tom vara bättre än andra i sitt yrke. Tekniskt sätt ser jag inget hinder att man jobbar som frisör med slöja om man jobbar på salong som har specialiserat sig på den här typen av klientering som en slags nisch.
Vad gäller din idé om att jag inte lät praktikanten praktisera på grund av hennes religion är helt fel -vid det aktuella tillfället hade jag en anställd muslimsk kvinna som har varit anställd hos mig i 3 år, samt hade jag ytterligare en muslimsk praktikant. Så den teorin håller inte!
Jag är född och uppvuxen i ett land med kommunist diktatur där man inte hade friheten att säga som man tyckte därför vet jag mycket väl hur det är att leva i ett sådant samhälle – jag önskar inte att Sverige ska vara ett sådant land där folk ska vara rädda att säga hur de känner och tycker. Jag känner mig kränkt om jag inte får välja enligt min egen tro vad som är bäst för min omgivning och gangnar mitt företag –
Det exemplet var jättebra med trettio-talets jakt på stakars judar och där ser man hur man kunde få folk av rädsla att tycka att det var ok att förnedra och förlöjliga det judiska folket – diktatur höll mänskligheten på tyglarna. Likaså idag har folk varit rädda att ge uttryck över hur de känner och vad de egentligen står för, men varit rädda för att bli stämplade och hamna kanske under en diskrimineringsprocess -hellre valde många att vara tysta – så är svenska människor – men nu när någon vågar säga ifrån jublas det!
Angående mina kunder: mycket enkel ekvation – jag frågar numera varenda en (innan frågade jag vissa) vad de tyckte om en av personalen bar slöja –  om det var ok eller ej. Idag 5 st kunder svarade av 5 tillfrågade med enhälligt svar: inte skulle tycka om slöja (många hade inte velat säga detta offenligt har de sagt)

Annonser

”beklagar att fina Sverige har blivit sådan” skriver Antti

"finne" sympatisör skickade brevDet finns  människor som har skickat pengar genom brev också – här är en av dem

När jag öppnade brevet igår, hittade jag denna lilla lapp och med gråten i halsen kunde jag konstatera än engång, att det breda svenska folket oavsett  rötter har en gemensam nämnare – att man inte accepterar orättvior och att ni visar hur mycket ni stödjer denna kamp mot det orättvisa som drabbar helt vanliga människor

 ….. och har fått blommor – här är en av dem …. och har fått besök från helt okända människor och alla hade samma sak att säga – att allt stöd åt mig och kämpa på och att det är bra gjort

Stort tack till ALLA ER som ville bidra till ett rättvisare samhälle och alla som av medkänsla skrivit så fina ord

Ett intressant inlägg

Jag fick ett intressant inlägg och nedan kan ni se mitt svar.

Inlägg:

Sry Vicky, men det är du och dina likar som är problematiska om vi strävar efter ett samhälle där integration skall ses som något eftersträvansvärt, inte muslimerna per se. Du borde definitivt rannsaka dig själv och utforska var du själv egentligen står i frågan. Uppenbarligen menar du att näringsidkare bör ha rätten att ställa krav på de anställdas utseende, klädsel och religiösa uttryck. Det finns visserligen inget fel i en sådan åsikt (finns många som anser detta) men att, som du, hävda att det var ”huvudbonaden” som var huvudproblemet och inte slöjan menar jag är ett självbedrägeri.

Du skriver ju uttryckligen att du anser att slöjan bygger på en ”föråldrad” tolkning och inte är något krav och mitt intryck av din text är att du är tveksamt inställd till religion generellt och islam i synnerhet. Till yttermera visso menar du att religionsfriheten verkar hota andra frirättigheter… Du uttrycker åsikter som riktar udden mot religiösa uttryck och lyfter därtill fram att 9/10 av dina kunder (hur du nu undersökt det?) anser att huvudbonad/slöja är oacceptabelt på någon som skulle betjäna dem. För det första vill jag påpeka skillnaden i en slöja (som en religiös praktik, slöja kan ju trots allt bäras av andra skäl också) och en mössa eller keps. Det förstnämnda är intimt sammankopplat med identitet, fromhet och att leva i enighet med tro och gud. Slöjan skiljer sig därmed på ett kvalitativt sätt ifrån en vanlig huvudbonad, som visserligen kan vara ett identitetsuttryck men sällan är något mer.

Jag skulle vilja hävda att religion och att bära slöja är lika sammankopplade med identiteten som hudfärg, sexualitet och ras (möjligen nation också). Att därmed bli förvägrad rätten att uttrycka sin religiösa identitet kan vara detsamma som att förvägra någon att vara svart eller homosexuell. Jag är inte säker på att jag vill ge näringsidkare den makten få välja bort människor baserat på deras identitet, eller förvägra dem att visa den.

Att hävda kundens fientlighet som skäl anser jag vara ett mycket svagt argument. Om kunderna vägrar serveras av en homosexuell, en jude med kippa, en svart, en muslim etc… så skulle jag vilja hävda att det är kunderna och samhällets inställning som är problemet (förutsatt att integration är något eftersträvansvärt), inte minoriteten som blir utpekad.

Med all respekt dock! (Och nej, hon förtjänar inte att bli årets malmöbo, sjukligt fånigt)

Mitt (Vicky) svar:

Ja jag eftersträvar integration och är emot segregation. Att bära slöja som identitetssymbol är något man kan välja, däremot kan man inte välja hudfärg, sexualitet eller ras, därför kan jag inte se det som samma sak. Skulle man ha något mot hudfärg eller ras – då skulle jag räkna den människan som rasist. Likaså om man skulle ha något mot homosexuella  – då skulle jag betrakta dem som homofober. Vad ska vi säga om alla kommunist diktaturer som förbjöd religioner – skulle de vara rasiststater eller vad skulle de kallas?

En affärsvärksamhet är lite annorlunda som privatliv, så enligt min lära (som gammal marnadsförare) bör en företagare göra grundregler om hur företagspolicyn på arbetsplatsen ska vara. Det ska inte under några som helst omständigheter komma på tal att det är felaktigt. Vad är det som är så konstigt med det? Då skulle du i din värld kunna sätta i hop på ett team på samma arbetplats oberoende på vad det är för arbetsplats

en punkare,
en kostymklädd man ,
en muslimsk kvinna med traditionell klädsel,
en judisk man med traditionell klädsel
an afrikansk man med traditionella jungelkläder
– och allt det för att alla ska kunna ha den stilen och och religions symbolen som den enskilde behagas av

Om slöjan: – jag vill skilja på två saker här:

1,) i det aktuella fallet med praktikanten handlade det om huvudbonad men eftersom slöja var för hennes del en religiös symbol som skapade det hela problemet. Jag har sagt att andra huvudbonader inte var välkomna heller och inte piercing i detta sammanhang heller. Som ett exempel i höstas fick jag neka en praktikant pga en stor piercing i läppen, och jag hävdade att det inte var passande stil, praktikanten ringde 2 veckor senare och frågade om hon byter ut den stora piercingen mot en prick, kunde hon praktisera då? Självklart svarade jag. Hon praktiserar fortfarande hos mig! Om den muslimska flickan hade frågat mig om hon tar av sig slöjan får hon då komma och praktisera – självklart hade jag sagt. Jag har inget emot en människans tro om de vill tro på Gud.

2.) slöjan som religiös symbol – menar jag att enligt Europa konventionens mänskliga rättigheter ska en arbetsgivare kunna om denne vill bestämma att på sin arbetsplats att man inte vill ha religiösa symboluttryck. Varför skulle en ateist behöva tycka om en religiös symbol om den inte delar tron – då kan vi börja prata om att personen ifråga blir kränkt på samma sätt som den muslimska flickan hävdade- regelverket ger för närvarande inte tillräkligt mycket stöd i Sverige för att dessa frågor ska inte behöva ens vara en diskussionfråga.

Angående om slöja gillas på vanlig salong eller arbetsplats – nej, mycket enkelt svar – se det som att folk ser det som förtrycksymbol mot både manliga och det kvinnliga könet och är bakåtsträvande plagg eller en förfulande objekt – varierande anledningar -saknar större betydelse faktiskt. ja vill påpeka att jag känner inte några andra som delar din uppfattning och jag känner många ändå,  men det var mycket trevligt att du skrev och att jag kunde svara.

Jag fick ett brev

Det kom ett brev och jag har fått lov att använda det här.

Framförallt är det märkligt att så många gör gällande att du bett om ursäkt. Vi var ju mycket tydliga med att du beklagade på ett på personligt plan att hon blivit ledsen och att det var tråkigt, men samtidigt att du inte bad om ursäkt för något, eftersom du inte ansåg att du gjort fel eller hade något att be om ursäkt för.

Det är den där journalisten från Sydsvenskan som alla troligen läst och som skrev, inte vad han hörde men vad han gärna hade velat höra.

Det är som du säger, Abdelrahman ska till varje pris vara hjältinna. Frågan är varför. Muslimer i slöja kan knappast räknas som några underdogs i Sverige idag. Hon fick 27 500 kr av yrkade 150 000. Inte precis något strålande förlikningsresultat…

Det är nog dessutom hon som är förloraren under alla förhållanden. Vem vill anställa en person som till varje pris ska ha rätt mot sin arbetsgivare? Inte så många tror jag och nu har hon dessutom gjort sig så känd att hon kommer att märkas bland arbetssökande.

Det finns nog också en viss risk att arbetsgivare s.a.s. sorterar bort muslimska kvinnor redan på ett förstadium i en anställningsprocess. Tar man nämligen in en slöjbärande kvinna på intervju och därefter ger jobbet till någon annan, oavsett skäl, så riskerar man att kanske hamna i en diskrimineringsprocess. Risken för detta är ju mindre om man lagt undan från början och inte mera aktivt valt bort.

Jag bryr mig personligen inte om slöjor särskilt mycket, men allt har sin plats och sina religiösa yttringar behöver man verkligen inte visa fram överallt. Andra har dessutom enligt Europakonventionen rätt att slippa se dem i vissa sammanhang. Regeln om s.k. negativ religionsfrihet tror jag inte ens nämns i förarbetena till diskrimineringslagen. Det är iofs riktigt som Abdelrahmans ombud påpekade att konventionen inte gäller privatpersoner emellan, men det är egentligen ointressant, eftersom det i en domstol faktiskt är staten som står för maktutövningen och dömer för diskriminering. Man kan alltså inte bedöma ett diskrimineringsärende utan att ta hänsyn till den rätten.  Dock menar jag att regeln i vart fall måste åberopas (alltså “införas” i målet) enligt vanliga processuella regler i tvistemål.

Men domstolarna har nog inte kläm på just detta. Stockholms tingsrätt dömde ju till till mannens fördel i det omtalade handskakningsmålet utan att bry sig om hela regelkomplexet. Nu ska det sägas att det kan iofs bero på att ombudet för Arbetsförmedlingens sida inte åberopade de här reglerna (jag har inte läst själva domen) – vilket är märkligt – och då har tingsrätten inte heller bedömt dem.

Det är naturligtvis ingen tvekan om att media har en egen agenda v.g. diskriminering. Anslaget i de artiklar som skrivits i ditt ärende både förra året och i år visar ju tydligt vem media anser vara offer och vem som är bov.

Varför man med sådan vurm omfattar just muslimer är däremot helt obegripligt. Samma personer tycks kunna bespotta kristendomen och glänsa med att de minsann inte tror på övernaturligheter med samma emfas som de i nästa sekund försvarar varje muslimsk trosyttring. Det är helt absurt. Inställningen är särskilt vanlig bland vänsterfolk, men förekommer i alla läger. Jag tror att det finns en – idag inte särskilt verklighetsförankrad – utbredd uppfattning att muslimer är någon slags underklass, som man inom vänstern par definition måste solidarisera sig med. Samma människor bekämpar också helhjärtat varje obetydlig t.ex homofobi i kristna läger, medan den klart uttalade och systematiska homofobin bland många muslimer ägnas en axelryckning.

Samtidigt finns en slags hjärnsläppsvariant av antirasism, som likställer rasism med att man är kritisk till en religion (läs: kritisk alla i Väst inte etablerade religioner).

Det är i den världen man inte ser den troliga skada Abdelrahman sannolikt har orsakat, både för sig själv och andra muslimer, därför att man inte vill se den. Och det är i den världen du är bov.

%d bloggare gillar detta: