Jag fick ett brev

Det kom ett brev och jag har fått lov att använda det här.

Framförallt är det märkligt att så många gör gällande att du bett om ursäkt. Vi var ju mycket tydliga med att du beklagade på ett på personligt plan att hon blivit ledsen och att det var tråkigt, men samtidigt att du inte bad om ursäkt för något, eftersom du inte ansåg att du gjort fel eller hade något att be om ursäkt för.

Det är den där journalisten från Sydsvenskan som alla troligen läst och som skrev, inte vad han hörde men vad han gärna hade velat höra.

Det är som du säger, Abdelrahman ska till varje pris vara hjältinna. Frågan är varför. Muslimer i slöja kan knappast räknas som några underdogs i Sverige idag. Hon fick 27 500 kr av yrkade 150 000. Inte precis något strålande förlikningsresultat…

Det är nog dessutom hon som är förloraren under alla förhållanden. Vem vill anställa en person som till varje pris ska ha rätt mot sin arbetsgivare? Inte så många tror jag och nu har hon dessutom gjort sig så känd att hon kommer att märkas bland arbetssökande.

Det finns nog också en viss risk att arbetsgivare s.a.s. sorterar bort muslimska kvinnor redan på ett förstadium i en anställningsprocess. Tar man nämligen in en slöjbärande kvinna på intervju och därefter ger jobbet till någon annan, oavsett skäl, så riskerar man att kanske hamna i en diskrimineringsprocess. Risken för detta är ju mindre om man lagt undan från början och inte mera aktivt valt bort.

Jag bryr mig personligen inte om slöjor särskilt mycket, men allt har sin plats och sina religiösa yttringar behöver man verkligen inte visa fram överallt. Andra har dessutom enligt Europakonventionen rätt att slippa se dem i vissa sammanhang. Regeln om s.k. negativ religionsfrihet tror jag inte ens nämns i förarbetena till diskrimineringslagen. Det är iofs riktigt som Abdelrahmans ombud påpekade att konventionen inte gäller privatpersoner emellan, men det är egentligen ointressant, eftersom det i en domstol faktiskt är staten som står för maktutövningen och dömer för diskriminering. Man kan alltså inte bedöma ett diskrimineringsärende utan att ta hänsyn till den rätten.  Dock menar jag att regeln i vart fall måste åberopas (alltså “införas” i målet) enligt vanliga processuella regler i tvistemål.

Men domstolarna har nog inte kläm på just detta. Stockholms tingsrätt dömde ju till till mannens fördel i det omtalade handskakningsmålet utan att bry sig om hela regelkomplexet. Nu ska det sägas att det kan iofs bero på att ombudet för Arbetsförmedlingens sida inte åberopade de här reglerna (jag har inte läst själva domen) – vilket är märkligt – och då har tingsrätten inte heller bedömt dem.

Det är naturligtvis ingen tvekan om att media har en egen agenda v.g. diskriminering. Anslaget i de artiklar som skrivits i ditt ärende både förra året och i år visar ju tydligt vem media anser vara offer och vem som är bov.

Varför man med sådan vurm omfattar just muslimer är däremot helt obegripligt. Samma personer tycks kunna bespotta kristendomen och glänsa med att de minsann inte tror på övernaturligheter med samma emfas som de i nästa sekund försvarar varje muslimsk trosyttring. Det är helt absurt. Inställningen är särskilt vanlig bland vänsterfolk, men förekommer i alla läger. Jag tror att det finns en – idag inte särskilt verklighetsförankrad – utbredd uppfattning att muslimer är någon slags underklass, som man inom vänstern par definition måste solidarisera sig med. Samma människor bekämpar också helhjärtat varje obetydlig t.ex homofobi i kristna läger, medan den klart uttalade och systematiska homofobin bland många muslimer ägnas en axelryckning.

Samtidigt finns en slags hjärnsläppsvariant av antirasism, som likställer rasism med att man är kritisk till en religion (läs: kritisk alla i Väst inte etablerade religioner).

Det är i den världen man inte ser den troliga skada Abdelrahman sannolikt har orsakat, både för sig själv och andra muslimer, därför att man inte vill se den. Och det är i den världen du är bov.

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Jana Lund

     /  2012/05/08

    Jag tror inte hon bryr sig om anställning för när man gör så här är hon bara efter pengar, hon säkert trodde att hon skulle få 150 000 + hennes bidrag som är högre än svenskens, det klarar hon sig mer än väl på, HON behöver inte tänka på att behöva försörja sig

    Svara
    • det kan inte jag och vill inte heller spekulera i vad hon bryr sig om vad beträffar anställning men en sak är säker att något ville hon uppnå – om det var skandal eller publicitet eller pengar – vet ej

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: