Jag har mest ägnat tid åt att samla information

Hej alla ni som tittar in på min blogg!

Jag har inte varit aktiv här på den senaste månaden. Anledningen var att jag inte hade så mycket tid att lägga ner på bloggandet så som jag gjorde månaden innan. Jag jobbar minst heltid på salongen samt har vi hållit på med renovering på salongen under de senaste helgerna (fortfarande inte klart) har allt detta tagit mer tid än normalt. Hur mycket än jag gillar bloggandet kan jag inte offra all den tid jag vill till detta.

Jag har haft mycket funderingar över hur folk egentligen gör som sitter och skriver hela dagarna. Jag undrar om alla dessa människor försörjer sig på bloggandet eller är man arbetslös eller är man supermänniska som inte behöver sova alls. Det finns folk som är vakna nästan dygnet runt och kan göra inlägg om olika religiösa synpunkter som till exempel: att islam som religion har så mycket negativa punkter men samtidigt förespråkar de religösa kristna eller katolska eller sektliknande värderingar om t ex. att abort är ”dödande” och att detta inte ska vara tillåtet. Ska vi ha islam av den medeltida sorten eller katolsk tro med abortförbud, inga sex innan äktnskap mm…?  Religioner i allmänhet bygger på goda handlingar och att folk ska visa medmänsklighet och godhet. Skrifterna är urgamla och har skrivits för hand av människor, apostlar, lärljungar, mm.  Kristna religion har reformerats och det har väl alla andra religioner gjort – Frågan är då varför vrida klockan tillbaka och försöka leva efter föråldrade värderingar.

Önskar er en fortsatt trevlig semester

Det gångna året kring slöjproblematik – Intervju om mig är publicerad – har min uppväxt i från Ungern påverkat mig?

Filippa von Platen har gjort en intervju om mig angående hur det gångna året har påverkat mig på grund av det som har hänt kring slöjans diskriminerings problematik.

Så här såg det ut i stan när jag lämnade min dåvarande hemstad

Frågor har cirkulerat även om huruvida min ungerska uppväxt spelat in hur jag har handlat. Samtidigt tittade jag på paraleller som finns mellan dåvarande kommunist diktatursamhället och det nyvarande samhället

http://www.rights.no/publisher/publisher.asp?id=45&tekstid=5715

Samtal i salongen

Av Filippa von Platen

Jag träffar Vicky Sjöberg i den frisörsalong som hon öppnade 98. Det har gått över ett år sedan den omskrivna marsdag då en besviken gymnasist från Vård- och Omsorgsprogrammet, Rayan Abdel Rahman, stämde Vicky då hon inte fick göra sin femdagarspraktik där pga. sin huvudbonad som hon inte ville ta av sig inomhus. Även om det inte var roligt att figurera i tidningarna så tycker inte Vicky att det gångna året påverkat henne negativt; hon har inte upplevt minskat antal kunder och praktikanter har fortsatt att komma. Många hade säkert känt sig uppgivna av att bli uthängd på det här sättet. Inte Vicky. Hon har alltid haft den filosofin att man tar tag i problemen när de uppstår och det gjorde hon även i det här fallet: Jag började planera för strid, säger hon och ler. Det gångna året har gjort henne starkare.  Och nu – med allt stöd bakom sig känns det fantastiskt!

Det var enbart den ekonomiska frågan som gjorde att hon accepterade förlikning i Arbetsdomstolen; hade hon vetat om idag att hon inte bara skulle få mentalt stöd utan även att så många okända människor skulle bidra ekonomiskt till hennes advokat- och förlikningskostnader skulle hon ha drivit fallet så långt det gått: ”Om inte svenska domstolar gett mig rätt skulle jag tagit fallet till Europadomstolen.”

Vicky tycker naturligtvis att det är tråkigt att praktikanten kände sig kränkt. Det var inte hennes avsikt och hon framförde också sitt beklagande till Rayan vid förlikningen i Arbetsdomstolen. Men i tidningarna efteråt kunde hon läsa att hon framfört en ursäkt till flickan. Det stämmer inte, säger Vicky; hon ångrar ju inte sin klädpolicy.

Vicky är noggrann med hur hon lägger sina ord. Hon är ingen hatisk människa och hon vill inte att någon ska ta det hon varit med om som intäkt för att uttrycka sig hatfullt mot muslimer på hennes blogg. Hon har bekanta som är muslimer och de stödjer inte alls Rayan.

Enligt den gymnasieskola som Rayan kom ifrån är det kutym att utbilda de arbetsplatser som tar emot praktikanter i bl.a. ”kulturskillnader”. Något sådant erbjudande har inte Vicky fått från skolan. Det brukar också oftast vara eleverna själva som kommer och frågar om praktik. Men det har hänt, även om det nu är några år sedan, att någon lärare eller kurator tagit kontakt med henne och frågat om hon velat ta emot en praktikant med ”särskilda behov”. När Vicky frågat om praktikanten bar slöja hade kontaktpersonen från skolan bedyrat: oh neeej – inte alls! De särskilda behoven har varit av andra slag, och skolpersonalen hade alltså inte upplevt Vickys förfrågan som vare sig kränkande eller obefogad.

Till skillnad från Rayan är Vicky inte född i Sverige. Hon emigrerade med sin mamma från Ungern när hon var sjutton år. Året var 1980 och mamman hade träffat en svensk man. Även om Ungern då var mycket friare än övriga kommunistländer levde man ständigt med att man inte kunde säga rakt ut vad man tänkte. Man levde med känslan av att vara innestängd och att man fick vara försiktig med vad man sa och till vem. Man levde också med sina föräldrars berättelser om människor som deporterats.

Vicky blev själaglad när de skulle flytta. ”Vi såg alla gräset som grönare i väst och att komma till Sverige var som att komma till himmelriket.” Men en sak inträffade innan avresan som Vicky inte glömmer. Den svenske mannen ville överraska mamman med en guldring, men visste inte om att det lades stora tullavgifter på varor från väst. Det skulle kosta mamman en halv månadslön att lösa ut guldringen. Tonåringen blev förtvivlad å sin mammas vägnar och sa bestämt ifrån: Vad ska svenskarna tänka om oss ungrare om ni lägger på sådana avgifter? Tulltjänstemannen såg förintande på henne och sade till mamman att hennes dotter var en skam för Ungern. Mamman fick vädja och lirka och be honom att tänka på att Vicky bara var ett barn och inte visste vad hon sa.

Ibland får Vicky samma känsla i magen idag som hon fick då i Ungern framför tulltjänstemannen. Att man inte får säga vad man tycker i Sverige när det gäller vissa saker. Personer har ringt upp henne och stöttat henne, men sagt att det inte går i Sverige idag att säga något om slöjan. Att hon ska ange andra skäl om hon inte vill ha en praktikant. Att hon alltså inte ska vara fullt uppriktig om hon inte vill råka illa ut. På frisörsalongen säger kunder till Vicky att de stödjer henne men att de inte skulle våga säga det på sin arbetsplats. Även personer som har en ganska hög position på sina arbeten (statliga som privata) säger samma sak. Vicky har även kunder som är politiskt aktiva – moderater, socialdemokrater, folkpartister – ja från alla partier. Även de säger sig inte kunna prata fritt offentligt. De är alla rädd för att bli utsatt för samma sak som Vicky.

Du var en modig flicka framför tulltjänstemannen. Och när det här hände blev du inte rädd utan beslutsam. Är det din utländska bakgrund som spelar in?

Jo, det är det kanske, säger Vicky. Plus generna, skämtar hon. För de flesta ungrarna sade ju inte ifrån – precis som svenskarna idag. Men svenskar lever ju i ett friare samhälle än åttiotalets Ungern. Vi borde inte vara konflikträdda.

Är vi svenskar kanske lite fega?

Vicky skrattar lite: Kanske jag hade blivit rädd och ledsen av skriverierna om jag varit född och uppvuxen här.

Tror du att det stora stödet till dig har påverkats av att du är invandrare?

Ja faktiskt, det ligger mycket i det. Svenskar kan vara mycket öppnare mot en invandrare. Om de stödjer mig behöver de inte vara så rädda för att bli anklagade för rasism. Kanske jag inte hade fått det här stödet om jag varit ”helsvensk”.

Vicky säger att hon under det gångna året funderat på saker som hon aldrig tänkt på förut. Hon har skaffat sig nätverk, bl.a. utbyter hon erfarenheter med en engelsk frisör som varit utsatt för samma sak. Innan den här händelsen tänkte hon inte på religioner och olika samhällssyner. En slöja var för henne ett slags huvudbonad – som hon inte lade någon värdering i – mer än att hon ville ha barhuvad personal på salongen.

Idag har Vicky läst på om islam och slöjan och har delvis kommit till en annan slutsats. Hon vet nu att de flesta muslimer inte bär slöja och att slöjbärandet är något som kommit de senaste decennierna. Hon uppfattar slöjan som en problematisk symbol som inte hör hemma på arbetsplatsen. Hon betonar att det inte bara gäller islam utan att hon generellt har blivit mer kritisk mot religiösa symboler som demonstreras offentligt. Det är viktigt att samhället förblir sekulärt, säger hon. Hon har varit i kontakt med Humanisterna och har där fått berätta om sina erfarenheter. Det här var saker hon inte funderade på för ett år sedan. Vicky säger att hon är medveten om att slöjan för många muslimer enbart är en identitetsmarkör, men det påverkar inte hennes uppfattning; hon har arbetat upp sitt företag och vill att anställda ska vara lojala mot dess image. Det handlar inte bara om slöjbärande muslimer; idag vill hon helst inte se några religiösa symboler på personalen.  (Hon tillåter inte heller tatueringar eller ansiktspiercingar som kan väcka anstöt. Det har hennes praktikanter och anställda inte haft invändningar emot och i förekommande fall har de accepterat att täcka större tatueringar på axlar eller bytt ringen i näsan mot något mer diskret. Ingen hade blivit förolämpad av denna policy till den dagen i fjol då Rayan klev in på salongen.)

Det är också en annan händelse som ligger några år tillbaka som Vicky tänkt en del på, nämligen att hon först för några år sedan blev medveten om att hennes dotter levde i en helt annan kulturell verklighet än hon själv och i en helt annan miljö än den Vicky upplevde när hon kom till Sverige som tonåring.  Dottern var vid 13-14 års ålder tvungen att ta kulturella hänsyn på skolan i centrala Malmö som Vicky inte riktigt begrep sig på: ”Mamma, du har köpt en för kort kjol, den kan jag ha på semestern eller på en skola utomlands, men inte här för då får jag dåligt rykte.” Shorts var inte att tänka på.

På skolan, där 98 % av eleverna var av invandrarbakgrund, ville inte dottern säga att hon hade en svensk far och en ungersk mor. Hon sa att hon var helungerska och började t.o.m. prata ungerska med elever med ungersk bakgrund. Och detta inte för att öva språket som man skulle tro utan för att verkligen bevisa för alla hennes klasskamrater att hon var 100 % ungersk vilket hon var rädd att de tvivlade på. Vicky hade aldrig tidigare funderat på hur många procent svensk eller ungersk hennes dotter var, men tydligen var härkomst av stor vikt för dotterns skolkamrater och att vara helungersk trumfade ”halvsvensk” eller ”svensk”.  På ett besök i Rosengård uppmanade hennes kamrat henne att hon skulle dölja sitt blonda hår under en luva för att undvika ”problem”. Kamraten var inte alls rasistisk, poängterar Vicky, utan det var av omsorg om dottern hon sade så.

Så till sist, vad har du lärt dig det gångna året? Hur hade du handlat idag om en slöjklädd elev sökt praktik?

Jag hade varit försiktigare med hur jag uttryckt mig. Jag hade tänkt efter först vad flickan ville ha – praktik eller pengar…

Men om den situationen skulle uppstå att en redan anställd personal plötsligt börjar med huvudbonad och att fallet drivs till EU-domstolen och att du förlorar där?

Oj! Då slutar jag med den här salongen och börjar med något annat. Eller blir ensamföretagare utan anställda eller praktikanter. Min klädpolicy står fast.

Glad midsommar

Fransk manikyr med dekor av flaggorIgår firade vi Midsommarafton med svensk traditionell mat som sill, lax, färsk potatis med dill, gräddfil och  gräslök (fast det glömde jag köpa så det fick vara nylök), ägg och lite till- oh va gott! Innan maten hann vi göra lite naglar som vi dekorerade med flaggor.

GLAD MIDSOMMAR!

Om vi inte försvarar våra mänskliga fri- och rättigheter kommer vi att mista den så småning om

Jag fann en så otroligt viktig och sann skrivelse idag av Nasrin Sjögren som själv kommer från en hederskultur. Hon är inte tydligt nog att uppmana och få folk att förstå hur viktigt det är att vakna och inse om vi inte gör något åt att få fram förändringar i vårt samhälle kommer det gå illa.
 
FB inlägg av Nasrin SjögrenI hederskulturer utgår man ifrån gruppen. Individen är bara en del av kollektivet. Så fort en individ i gruppen börjar bete sig avvikande, utgör den också ett hot mot gruppens identitet och överlevnad. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. På så vis blir den individ som försöker gå sin egen väg förövaren och gruppen blir offret. När gruppen hotar, misshandlar och/eller mördar avvikaren… är det fråga om ren nödvärn, sett ur gruppens perspektiv. Därför är det fullt logiskt och viktigt att ägna sig åt hederskulturellt förtryck i dessa miljöer. Individfokus och mänskliga fri- och rättigheter är ingenting självklart som man föds med. Det är någonting typiskt västerländskt som man har fått kämpa sig till den hårda vägen. Försvarar vi inte den värdegrunden, är det bara en tidsfråga innan vi mister den.

Det har blivit viktigare än någonsin att fira Nationaldagen

Fisken har tagit på sig de svenska färgerna

Idag känns det så att det är viktigare än någonsin att fira Sveriges Nationaldag!

Önskar Er alla en underbar Nationaldag 

Vi vill trivas som fisken i vattnet i vårt land,
Vi vill vara stolta över att kunna leva här i fred,
Vi vill kunna skapa och bestämma våra normer,
Vi vill leva efter en god ideal så som vi kan lära våra barn för framtiden!

Jag kan inte se vem som vann april månads Malmö/Lundabo ”tävling””

Jag har försökt att se efter uppgifter om vem som vinner titeln om månadens Malmö/Lundabo i nominerad till april månads Malmö/Lundabo av tidningen Citytidnigen City i april månad, men kan inte hitta något om det. Sist när det gick att klicka på hemsidan hade Rayan Abdel Raman 5% av rösterna jämfört med de andra 2 kandidaterna men då skrev City att SMS röster inte var medräknade. Nu undrar man om hur resultatet ser ut. Nu är det juni månad och det borde ha publicerats någonstans vem vinnaren blev!

http://cityskane.se/manadens/page/2/

Önskar er en underbar vecka

Strax ska jag iväg till jobbet – det blir en intensiv vecka för mig med många inbokade kunder. Jag ska också möjligen träffa en eller fler praktikanter och får se om de blir lämpliga för att kunna vara hos oss.

Ha det jättebra och hälsningar

Vicky

Människor ville visa stöd och uppskattning igår genom att klippa sig hos mig

Flera kunder kom och klippte sig igår för att ge både själsligt och ekonomiskt stöd
En av kunderna ingår var en mycket fin herre, pensionerad lärare som kom till mig för att klippa sig. När jag ställde frågan  om han kanske bodde i området eller jobbade i närheten, då svarade han – nej inte alls, utan förklarade han att han kom till min salong av den endaste anledningen att kunna uttrycka sin åsikter om hur hemskt och absurt detta var med hela händelsen som han har läst om och att han tyckte att det inte får lov att gå till på det viset i vårt samhälle! Han ville stödja insamlingen och ge mig uppmuntrande ord. Han sa också att det var mycket dåligt gjort av skolan att få henne till att gör en anmälan. Hon hugger ju bara grenen under sig.

Yttrandefriheten har ett pris – läs inlägget

Jag har ju tidigare förklarat bl.a. här i bloggen att jag kännt mig kränkt, eftersom jag har berövats mina mänskliga rättigheter genom att företagspolicyn inte hade någon som helst betydelse, i detta fall gällde inte våran klädkod. Jag vägrade ge praktikplats till den beslöjade eleven pga fel klädsel.

Jag letade bland inläggen och hittade nedanstående frågeställning – tänkte att det var intressant att väcka funderingar

Inlägg av ”Envitros” postat den 10 maj
”Vicky på vilket sätt har du blivit kränkt? Du låter inte en beslöjad stackars 17 åring praktisera hos dig på grund av hennes religion, på grund av hennes kultur, när hon sedan reagerar och det får påföljder, anser du dig kränkt. För du ska minsann inte behöva ha någon med slöja i din salong. På 30 talet fans det tyska butiksägare som agerade liknande de sa nej vi vill inte ha några judar i våra affärer, vi vet alla hur det slutade. Att 90 % av dina kunder inte skulle tycka det var ok att bli friserad av någon med slöja är djupt tragiskt och talar bara för vilket fördomsfylt klientel du har. Det är ju inte så att en slöja gör någon till sämre frisör.”

Jag svarade på ovanstående inlägg, så här:
Jag håller med dig fullständigt vad gäller att en slöjbärande frisör inte är sämre bara för slöjans skull, hon kan tom vara bättre än andra i sitt yrke. Tekniskt sätt ser jag inget hinder att man jobbar som frisör med slöja om man jobbar på salong som har specialiserat sig på den här typen av klientering som en slags nisch.
Vad gäller din idé om att jag inte lät praktikanten praktisera på grund av hennes religion är helt fel -vid det aktuella tillfället hade jag en anställd muslimsk kvinna som har varit anställd hos mig i 3 år, samt hade jag ytterligare en muslimsk praktikant. Så den teorin håller inte!
Jag är född och uppvuxen i ett land med kommunist diktatur där man inte hade friheten att säga som man tyckte därför vet jag mycket väl hur det är att leva i ett sådant samhälle – jag önskar inte att Sverige ska vara ett sådant land där folk ska vara rädda att säga hur de känner och tycker. Jag känner mig kränkt om jag inte får välja enligt min egen tro vad som är bäst för min omgivning och gangnar mitt företag –
Det exemplet var jättebra med trettio-talets jakt på stakars judar och där ser man hur man kunde få folk av rädsla att tycka att det var ok att förnedra och förlöjliga det judiska folket – diktatur höll mänskligheten på tyglarna. Likaså idag har folk varit rädda att ge uttryck över hur de känner och vad de egentligen står för, men varit rädda för att bli stämplade och hamna kanske under en diskrimineringsprocess -hellre valde många att vara tysta – så är svenska människor – men nu när någon vågar säga ifrån jublas det!
Angående mina kunder: mycket enkel ekvation – jag frågar numera varenda en (innan frågade jag vissa) vad de tyckte om en av personalen bar slöja –  om det var ok eller ej. Idag 5 st kunder svarade av 5 tillfrågade med enhälligt svar: inte skulle tycka om slöja (många hade inte velat säga detta offenligt har de sagt)

Kontouppdatering 12 761 kr som går till advokatkostnaderna

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: